Idag lånade jag mina gamla ögon.
Jag filtrerade det jag såg genom en kvinnas
och placerade mig själv i rader av andra män.
Hopplöst förlorad...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Bloggarkiv
Min person
- Erik Wood
- Det händer ofta att folk skrattar åt mig utan att jag riktigt förstår varför. Jag är väl kanske rolig eller nått. Jag har alltid velat att folk ska skratta åt mig men jag måste erkänna att det känns lite konstigt att inte förstå varför de gör det. Jag vet liksom inte om det är för att jag har sagt nått dumt eller om det är min person som är lite annorlunda. Jag känner mig ganska normal, fast ibland så klart att man känner sig lite konstig. Ja, ja... jag hoppas att skratten är positiva i alla fall. Kanske jag låter filosofisk när jag pratar och det är det som får folk att skratta, eftersom de själva inte är det... eller kanske jag är väldigt naiv i mitt sätt att prata. Kanske jag är lite svår ibland eller kanske barnsligt enkel och rak. Jag tror att jag tycker om vilket som faktiskt... Vad är det som gör att folk så tidigt tycker att de känner mig? Lämnar jag ut så mycket av mig själv? Eller är min person så expressiv att jag utstrålar någon form av aura eller nått? Färgstark, heter det visst. Ja, ja... Jag tycker om mig själv i alla fall. Allt utom håren...
2 kommentarer:
Bra och insiktsfullt tycker jag. Intressant egentligen hur vi alltid ser på oss själva och saker omkring oss genom någon sorts ögon, preferenser som ger oss en väldigt omfattande uppfattning om saker och ting, fast de grundar sig i inställningar och attityder. Viktigt att se upp med vilka ögon man ser genom ... mina? ... hans? ... hennes? ... deras? ... den Ondes? ... eller Guds? Låt oss välja rätt ögon, broder!
Bless You!
¤
Oj - nu har texten minsann "krympt"! Det känns mer fokuserat, men jag tror det fanns någon klargörande pusselbit som du har sjabblat bort...?! Kommer ej ihåg förra versionen exakt. Du kunde ju lämna kvar föregångarna som kommentarer eller nånstans... åtminstone ifall du (som jag tycker) skulle skriva många varianter (som jag inte tror att du har provat göra).
Och vilka förundransfulla fotografier du lagt upp! Det känns som man vill klättra in i bilderna och kika efter lite närmare... =något som jag sällan upplever med mina egna ganska självfullkomliga foton och dikter.
Är det du som stått bakom kameran till allihop, även dem på dig själv?? Eller är några mot förmodan gamla familjekort?
Hursomhelst misstänker jag att du skulle göra dig ännu skarpare som fotograf än som författare. För det som oftast är bäst i dina skrivna observationer är själva blicken och perspektivet!
Du verkar ha förmåga att handskas med både vackrare och fulare motiv!!
Syns nästa vecka!?! Vi kunde ju ha fotosession på stan!?!
¤
Skicka en kommentar