Kärlek...

Jag var instängd i ett hörn,
intvingad av mina egna handlingar.
Mitt enda alternativ var att fly därifrån,
ständigt på flykt.
Men rummets värme gav mig en tillfredsställelse
som jag visste att jag aldrig skulle finna någon annan stans.
Det var då jag upptäckte att rummet inte hade något tak.
Jag flög ut genom det obefintliga taket,
uppåt.
Vinden var frisk
och jag andas ren luft igen

(Jag skådar min tidigare situation)


Allt känns mycket lättare NU!
Allt KÄNNS mycket lättare nu
ALLT känns mycket lättare nu
Allt känns MYCKET lättare nu
Allt känns mycket LÄTTARE nu