Redan framme

När världen rasar
öppnas alltid en ny väg
Men när man väl fattat mod att vandra
Säger mat ofta, likt dåren:
"Det var bättre förr."
vänder tillbaka till stoftet
till spyorna
Men jag, arma dåre
färdas på helgelsens väg
på reningens
Jag vänder aldrig hemåt
ty jag vet att ingenting jag äger
är någonting värt,
att världens skönhet
är likt guldringen i ett gristryne.

Här vandrar jag nu
naken och rädd
medan världen omkring mig faller
Marken förvandlas och förnyas.
Snart blir det tydligt:
att Vägen jag vandrar
är min hemvist.
att hoppet jag bär på
är starkare än världens mörker.
Men jag säger ingenting
inte än
inte riktigt än.