När en främmande lejonhanne närmar sig en annan hannes revir uppstår en tvist dem emellan. Det är nämligen en hannes uppgift att beskydda sin flock (honor och barn) mot dessa rivaliserande hannar.
Han tittade med två distinkta ögon på mig. Det var väldigt tydligt vad han ville säga till mig. Kanske han upplevde mig som ett hot... Kan man verkligen skada någon genom några hastiga blickar i ett möte mitt på stan? Vem var det han ville skydda? Jag tog det snarare snarare som en komplimang att han överhuvudtaget kunde se mig som ett hot, men vad var det jag skulle kunna göra? Det var en blick som talade om att han kände mitt hjärtas begär. Var det kanske mitt hjärta han försökte skydda? Jag tyckte visserligen att hans kvinna var vacker men henne hade jag inte lagt märke till om det inte vore för hans arga blick. Var det henne han försökte beskydda från mina objektifierande blickar? Eller var det kanske hennes hjärta han försökte rädda? Han kanske tänkte sig att hon skulle se på mig och fångas av min förföriska blick och att minnet av detta möte skulle följa henne och trollbinda henne för evigt.
- Stackars henne, kanske han tänkte, att detta möte för evigt skulle plåga henne med en längtan att få återse den man som under en kort sekund lyckades trollbinda henne med sin blick.
Kanske han tänkte sig följande scenario:
Efter allt mellan två veckor till två år så har kärleken börjat blekna och en dag kommer hon in i köket och deklarera för sina innersta känslor.
- Jag älskar inte dig längre.
- VA? Varför? Vad är det som är fel?
- Minns du killen vi stötte på ute på stan för så och så länge sedan?
- JA... (hans röst darrar till.)
- Det är honom jag älskar, allt sedan jag mötte hans blick den där dagen har jag inte kunnat sluta att tänka på honom. Jag kommer inte känna mig helt nöjd förrän jag får återse honom. Den där blicken sa mer än tusen ord.
- JAG VISSTE DET! (han brister ut i gråt)
Jag tittade aldrig på den där tjejen med åtrå och uppenbarligen var inte heller jag särskilt intressant för henne. Hans rivaliserande blick lämnade mig en känsla av överlägsenhet. Jag hade ju kunnat se på henne med en åtrående blick och kanske hade hon sett tillbaka med en lika stark. Visserligen såg jag på henne men jag valde att titta bort och bara gå vidare. Jag kände mig farlig... och hon gick säkert helt ovetande vidare.
Han kunde nu betrakta sig som segrare... åtminstonne till nästa gatuhörn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
:-) Ja, nu har jag läst den, och jag tycker den är mycket klarare nu när du har lagt till lite mer. Bra skrivet. Känner igen hans rädlsa. Skönt att man har en gudfruktig fru som vet att kärlek är ett val som man alltid kan välja eller välja bort och att om man väljer efter Guds vilja så kommer Han välsigna och befrukta det valet. Jag är glad att jag har förstått det också!
Det här är roligt att läsa också andra gången! Komplext med halvt satiriska fantasiscenarion, fast en fullt realistisk grundsituation. Lagom lätt att hänga med i.
Det du kunde prova fram läckrare varianter på är ordvalen och meningsbyggnaderna. Gärna färre kanske:n och fler rena utmålanden. Personligen skulle jag också stryka den pedagogiska ingressen (såvida du inte ämnat förstärka humorn med den...?) och istället lägga till lite lejon-grejer mitt i intrigen.
Hade du hela detta scenariot i huvudet medan du skrev sista stycket som du gjorde först?...? Jag såg det då som att inte heller hanen kände damen ifråga.
Får mig minnas något jag tänkt allt oftare på på senare tid - hur ofta man riskerar att dra till sig och framkalla just det man är orolig för ska hända. Hade hanen aldrig riktat sin misstänksamhet mot dig, hade situationen passerat alldeles spårlöst förbi. Om han fortsätter i den stilen kommer deras förhållande knappast vara för evigt...
Ja, dina iakttagelser blir jag som sagt nästan avundsjuk på!
Tänk om du skulle prova att väva ihop den häringa hotbilden med den med hon på cykeln...! Dess psykologi förefaller minst lika intressant. Hennes behövade blick kunde ta sig ett sidospår i skepnad av lejonhonan här, där din spegelvända frustration fick sig en extra rundgång, i stil med att låta falskheten avslöja det falska, eller nåt ditåt... :-)
Skicka en kommentar