Åh nej,
min raffinerade lövklädnad faller av mig.
Mitt lerkärl krackelerar,
det som jag hade målar så fint...
de skrattar åt mig bakom ryggen
(de skrattar åt mig bakom ryggen)
och ler åt min klädedräkt
Men allt jag begär är
att få hitta hem igen
Den mörka myllan har förvirrat mig
länge nog
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Dårarna, som har sin styrka i dårskap, skrattar åt denna brutenhet, för de kan inte se den väldiga styrka den fullkomnas i. Förblindade av introverta kamper för att uppehålla, i deras begränsade logik, en fast och stadig mur runt omkring sig, hånar de dem som i deras mening faller och misslyckas.
Men detta är dolt för den här stundens visa och kloka:
Det är i nakenheten Vägen blir tydligare, och i det blottade, i det transparenta, som Sanningen kan lysa igenom och i det svaga som Livet finns.
I svagheten är du stark, för i din svaghet finns en styrka långt mycket starkare än dig. Ty i dig bor en Makt, som inte längre låter sig hindras, gömmas eller skymmas av en styrka som inte är mer än dårskap, ett tomt skal. Som vatten spränger igenom berg, spränger denna oerhörda kraft sig ut obehindrat. För den är dig övermäktig. Den kommer att rasa fram i full kraft när dårskapen till fullo är bruten. Då kommer du inte längre försöka gömma dig. Nej, härligheten kommer istället lyfta dig upp, för att den skönhet du har mottagit skall prisas.
Love You bro'
Hej, skaffader en också :-) som jag kan hålla på mer på jobbet på nätterna!
http://patriktammelin.blogspot.com/
Skicka en kommentar