Jag satte mobilen på snooze i morse. Jag ställde t.o.m. om alarmet så att jag skulle kunna fortsätta sova. Vissa morgnar skrämmer mig helt enkelt. Jag tror det är att jag är rädd för att denna dag skall bli precis som "alla andra". Det är enformigheten och känslan av att vara bunden vid vissa "måste" som ger mig en meningslöshetskänsla. Det hindrar mig från att känna glädje när jag vaknar. Kanske om jag gick upp tidigare... då hade jag fått mer utrymme att "erövra" dagen med alla dess åligganden. För något som alltid finns (a priore) är det faktum att varje dag är begränsad vid de utsatta timmarna. Därför kan man erövra den genom att starta innan man "måste" - eller det är för sent. Så kanske man också kan erövra nyfikenhet för vad denna dag har att erbjuda.
Idag utlyste jag sabbat istället. Så kan man ju inte göra varje dag och det kan för många kanske tyckas som den lätta vägen ut. Men för mig väckte det en gnista; jag fylldes av glädje och sjöng om Guds storhet. Det fick mig att se på dagen med nya ögon och en ny förväntan.
"Jag måste ingenting" - jag vet.
Men Jag vill...
JAG VILL!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Halleluja! En nyckel är också att låta solen skina på dig medans du plöjer och sår åkern. "Tro, min käre Watson" ;-). Genom tro kan du be till Gud så att Han stannar solen och ger dig tid att vinna dina strider (Jos 10:12-15).
Sabbat! :-)
"Gå i väg och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin och sänd gåvor av detta till dem som inte har något färdigt, ty denna dag är helig för vår Gud. Var inte bedrövade, ty glädje i HERREN är er starkhet." (Neh 8:10)
precis. jag tänkte på det tillfället då gud stannade tiden jag med.
SABBAT! =)
Känner igen det här...!? :-) Alltid när jag har låtit bli att starta så tidigt som jag ville, blir man så frustrerad så man vägrar att sätta igång överhuvudtaget. Då tror jag mig ana lösningen i något helt annat projekt, som man skall komma på ifall man ligger kvar och lugnt mediterar. Ibland ger sabbaten ett ljus som du verkligen inte kunde fått annars. Men oftast bedrar vi oss, för vi kunde hittat ljuset även om man gjort som man redan planerat. Under alla omständigheter är det du själv som tvingas bestämma hur du skall göra, och om du skall reagera med ångest eller med nyfiken tro (även fast det är Gud som gör dina val möjliga och ändamålsenliga.......) Om jag ej fattar dig alldeles uppåt väggarna, så visar din observation snarare att Sartre hade rätt, ur min lilla blickpunkt sett :-)
Hm...kanske är för trött...men jag blir inte klokare av din förklaring av Sartre. Jag förstod ju vad du menade, men har lite svårt för att koppla ihop det med ditt inlägg. Hm, vi har ju förmågan att göra vad vi vill. Vi har ju till och med förmågan att välja när vår "yttre vilja" (känslor och spontana val) låser sig vid något (eller har problem med att fokusera (låsa sig på ett bra sätt)). Det tyder kanske på att vi inte definieras av våra målsättningar, inte på våra yttre målsättningar iallafall. Eller jag vet inte...hehe
Bless You iallafall!
Halleluja!
Skicka en kommentar