My heart aches
for rejection
so I can love my self
My heart aches
for acceptence
that is why I fell
I'm digging a hole
So I can fall back in
I'm digging a hole
for a plant to grow
I'm digging a hole
For my soul
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kan förstå lite mer när jag ser texten framför mig...men är alldeles för okoncentrerad nu för att kommentera. Later on my friend!
Erik! Dina iakttagelser väcker tankar... exakt vilka behöver jag också fundera mera på. Men för att svara på din presentation av din person - varför man så lätt skrattar åt Mr Wood... ((nå, man ska ju inte försöka förklara humor - då blir den inte rolig längre :-) )) ...Jag tror det beror i första hand på att du förefaller en vara så öppen, omedelbar i både tal och hjärta. Det väcker sympati hos dem du möter, men det väcker också litegrand oro - rädsla för att själv vara lika öppen. Och då skrattar man i en mix av förtjusning och försvarsreaktion. Det är min ringa erfarenhet, som givetvis är ofullständig.
Du borde förresten läsa novellen EN KOMISK MÄNNISKAS DRÖM av Dostojevskij - den handlar (inledningsvis) om ungefär precis fenomenet du beskriver.
Skicka en kommentar