måndag 26 mars 2007
Mötet på cykeln
Hon tilltade huvudet åt sidan när hon cyklade förbi. Hennes blick var ansträngd, nästan beklämd som att hon sökte någonting mer av mig en det jag för tillfället kunde ge. Ett hastigt utbyte av blickar som ville säga oss någonting. Jag är inte längre rädd för att se människor i ögonen, men det var ändå någonting ledsamt över detta möte... något ytligt och rent av avskyvärt. Jag begärde ingenting av henne men jag kände ändå att om det hade varit "fel" person kunde det mycket väl mynnat ut i ett; se mig, älska mig, som endast är ämnad för EN person och som aldrig kan bli hörd av någon annan än Gud. Men hennes ögon, vad ville de säga mig? Alltid oroas jag över om människor accepterar mig som jag är men denna gång var det jag som blev objekt för någon annans oro. Det lämnade mig med en känsla av tomhet och äckel. I denna tomhet finns ingen frihet. I detta äckel finns ingen frälsning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det finns så mycket "behövande" människor idag, ja, det kanske det alltid har gjort. Men jag tror att sann kärlek ser igenom. Alltså om någon kommer och har ett enormt bekräftelsebehov och bara öser geggan över dig så blir det avskyvärt och ohanterligt för dig om du inte har den sanna kärleken.
Tänk dig en person, som har detta behov och som öser det över alla den möter, en dag plötsligt skulle stöta på Jesus på stan. Vad skulle hända då? Jag tror att den personen skulle tappa garden och falla ner, gråtandes, helt öppen och ärlig i sin längtan efter trygghet pga av den sanna kärleken som Jesus har, och att Han med en enda blick skulle kunna läka dennes sår. För Hans kärlek, den sanna kärleken, avväpnar alla försök till en osund bekräftelse och tränger in till det djupaste och älskar det.
Sann kärlek låter sig inte "utnyttjas" på det där krävande sättet, den avslöjar istället alla försök till falsk trygghet genom att, liksom profetiskt, älska och möta "rätt" behov hos personen.
Det är den kärleken vi är ute efter att kunna ge till människor, och för att kunna göra det måste vi först ta emot den genom att låta oss älskas av Älskaren.
Har ingen aning om jag har förstått hela bilden av alla motiv och känslor här. Kanhända inte du heller...? :-) Det gör observationen spännande, men tror man som läsare skulle behöva ytterligare några ledtrådar... Även ifall det aldrig fanns fler än såhär i verklighetens ögonblick -
Undrar gör jag mest över passagen "...men denna gång var det jag som blev objekt för någon annans oro." Jag förmodar (genom Patriks svar) du menar att du blev den potentiella mottagaren av hennes livs oro...? Och att det mao inte var just dig som hon oroades över eller oroade sig om...? Formuleringen "objekt för" ställer eventuellt till det litegrann...!
Skicka en kommentar