torsdag 9 oktober 2008

Att lystna - en reflektion kring språket

"And in the naked light I saw
Ten thousand people, maybe more.
People talking without speaking,
People hearing without listening,
People writing songs that voices never share
And no one deared
Disturb the sound of silence.

Fools said i,you do not know
Silence like a cancer grows.
Hear my words that I might teach you,
Take my arms that I might reach you.
But my words like silent raindrops fell,
And echoed
In the wells of silence" - Sound of Silence: Simon & Garfunkel

När en man skulle sätta upp en bokhylla i sin ombonade lägenhet fick han rådet av sin Far att göra si och så, ty om han inte följde dessa hans anvisningar skulle bokhyllan falla ihop och förstöra både vägg och hållare till bokhyllorna. Mannen lystnade nogsamt. Instruktionerna registrerades och han gick hem för att montera sin bokhylla. Trots att mannen mindes allt som hans Far hade sagt honom monterade han upp sin bokhylla utan hänsyn till dennes råd och instruktioner. Så, när böckerna skulle ställas på bokhyllorna rasade allt samman. Väggen revs upp, hängarna blev oanvändbara, en lampa förstördes likaså en porslins vas som stått strax bredvid.
Nästa dag när Fadern undrade varför mannen inte följt dessa hans anvisningar svarade mannen:
- Jag hörde vad du sa, jag trodde helt enkelt inte att det spelade så stor roll.

1 kommentar:

asia sa...

silence is golden
anyway, this quote always makes me sad and not-so-golden :D