och när den är där
är jag där
med hela mig
Jag avundas det mötet
tills det är över
alltid
fredag 22 februari 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Bloggarkiv
Min person
- Erik Wood
- Det händer ofta att folk skrattar åt mig utan att jag riktigt förstår varför. Jag är väl kanske rolig eller nått. Jag har alltid velat att folk ska skratta åt mig men jag måste erkänna att det känns lite konstigt att inte förstå varför de gör det. Jag vet liksom inte om det är för att jag har sagt nått dumt eller om det är min person som är lite annorlunda. Jag känner mig ganska normal, fast ibland så klart att man känner sig lite konstig. Ja, ja... jag hoppas att skratten är positiva i alla fall. Kanske jag låter filosofisk när jag pratar och det är det som får folk att skratta, eftersom de själva inte är det... eller kanske jag är väldigt naiv i mitt sätt att prata. Kanske jag är lite svår ibland eller kanske barnsligt enkel och rak. Jag tror att jag tycker om vilket som faktiskt... Vad är det som gör att folk så tidigt tycker att de känner mig? Lämnar jag ut så mycket av mig själv? Eller är min person så expressiv att jag utstrålar någon form av aura eller nått? Färgstark, heter det visst. Ja, ja... Jag tycker om mig själv i alla fall. Allt utom håren...