Den Ljuva platsen

Drömmens realisationssfär är det land vari jag rör mig. Det är endast i hoppet som jag finner glädje, hoppet att en dag få se mina drömmar gå i uppfyllelse. När jag rör mig där då sjunger min själ så starkt att det mer än sällan pockar på mina stämband att öppna min mun för att dela min längtan. Min bitterhet får vika undan för denna glädjefulla komet som inget annat vill än att slå ner i min känslosfär med hoppfulla realisationsmöjligheter.
Det är ett rike som är påväg... en möjlighet till liv - och liv i överflöd. Mina romantiska föreställningar har inget utrymme i denna värld eftersom den är så mycket större!
Ingen kan se det, ingen kan ta på det utom den som lever i det och när det kommer så förvandlas hon helt. Ingen har någonsin sätt det fullt ut, utom den som lever i det. Men det är i honom - som lever i det - som jag lever, rör mig och är till!
Därför upphör jag aldrig att längta, hoppas och söka - eftersom att jag vet att en dag kommer det i sina fulla mått. Det nya Jerusalem, min hemstad, min längtans hembyggd och min moders omsorgsfulla hemort.
Jag kan se det... i mitt hjärta hör jag det, i min pappa, i mina vänner. det ekar, det darrar av närvaron från denna ljuvliga plats. Ingen kan motstå dess ljuvhet. Detta ÄR den ENDA verkligheten.

Här, vid min Guds hjärta, vill jag vistas hela dagen, tills jag tillsist är hemma mitt i främlingsskapet. Jag låter den vara nästan oredigerad.


- - -

Kommentar:
Detta är en äldre text som jag skrev den 18 mars 2007.